Dogepalatsets fängelser och Suckarnas bro

Suckarnas bro

Bron byggdes 1614 för att förbinda palatset med de nya fängelserna. Den är sluten och täckt, med två gångar åtskilda av en vägg: den ena förbinder fängelserna med salarna Magistrato alle Leggi och Quarantia Criminal, den andra med Avogarias salar och Parlatorio.

Smeknamnet kommer från romantiken: det är suckan från fången som, på väg från domstolen, går över kanalen mot cellen och genom de små fönstren bara skymtar lagunen, San Giorgio, friheten.

Wikipedia anger att bron byggdes «strax efter 1600» och tillskriver ritningen Antonio Contin; det engelska namnet «Bridge of Sighs» kommer från Lord Byron.

Prigioni Nuove

Varje cell var enligt traditionen klädd med korslagda lärkträplankor som spikats fast på väggar, golv och valv. Enligt museet är Prigioni Nuove ett av de första exemplen, om inte det första i Europa, på en fristående byggnad uppförd särskilt som statsfängelse. I en cell visas buglioli, fångarnas hinkar. Efter första våningen kan du gå direkt tillbaka till bron eller gå ner till de två nedre planen och fängelsegården.

Fängelserna är inte tillgängliga för personer med rörelsehinder.

Pozzi och Piombi: palatsets celler

Pozzi, på bottenvåningen, och Piombi, under blytaket (byggda 1591 enligt Wikipedia), är cellerna inne i palatset. Här satt Giacomo Casanova inspärrad, som i sina memoarer berättar om flykten över taket. De visas bara på Itinerari Segreti, 40 €, som omfattar båda hans rekonstruerade celler.